Arrest me, I'm a war criminal!

Vi var vid basen ovanligt tidigt, cirka kvart i sju på morgonen. Polisen överrumplades av vår tidiga ankomst och av vad de tyckte vad god planering från vår sida, men som egentligen bara var slump. Vi var en svensk och en finsk grupp som blockerade samtidigt. Först hoppade finländarna av bussen vid södra grinden och när vi svenskar sedan hoppade av vid norra var det bara två poliser på plats där. De hade satsat allt på ett kort; de flesta finländarna greps redan när de steg av bussen.

Men vi kom alltså utan problem fram till vår port. De flesta av oss hann i lugn och ro låsa ihop oss med händerna i rör innan en stor grupp poliser anlände. De som inte var fastlåsta greps sedan rätt snabbt medan det tog cirka en och en halv timme innan de sista av oss som satt fast blev bortförda. Flera av oss använde järnrör som polisen till slut tvingades använda vinkelslip för att få upp. Och för att kunna göra det skickade de först in en liten high-tech-kamera för att kolla var våra händer var. Så det tog tid.
Under tiden hade vi en rätt juste tid med poliserna som var uppsluppna nästan allesamman, även om de tyckte att vi kunde ha kommit lite senare så de slapp stiga upp så tidigt. Min blockadkamrat försökte byta ett trollspö mot en batong men det gick tyvärr inte. Jag hade på mig en Blairmask och ett plakat med texten ”Arrest me, I'm a war criminal”. Hade trott att poliserna skulle slåss om att få göra denna ovanliga arrestering men om de var ivriga så dolde de det rätt väl. Plakatet hade dock en andra funktion också, det var bra för att maskera järnröret. (Dagen före hade vi besökt skotska Green Party som gjorde en liten blockad då, och de sa att polisen inte lät någon komma nära om de misstänkte att de skulle låsa fast sig.)

Strax efter åtta blev Blair bortburen. Sedan togs vi till två olika polisstationer. Jag kom till Dumbarton där jag fick sitta till klockan halv fem nästa eftermiddag. Bortsett från att det var lite längre än att det skulle kännas roligt hela tiden var det mesta okej. Framför allt var det skönt att vi fick sitta tre i samma cell. Utan klocka eller minsta dagsljus gick tiden lite för långsam för att jag hade klarat av att vara ensam. Jag och en av dem jag satt med har faktiskt gjort en liten lista på bra saker (ingen rangordning):

List of Good Things

1.Mattresses better than sleeping on the floor in the Church where we are staying
2.The company
3.Free food / don't have to cook or do the dishes
4.Bellboy / roomservice
5.Don't have to go far to the toilet
6.Good experience
7.Good for thinking
8.Time to read
9.Catch up on sleep. Sleep late without ruining the day or feeling lazy
10.Service staff mostly nice
11.Contact with your neighbours (through knocking etc.)
12.Don't have to flush yourself (button operated by service staff on the outside)
13.AC
14.Warmer than the church
15.Don't have to make your bed
16.More proteins than at home (especially in the breakfast).

Ett tips till framtida gäster är att ha morsealfabetet nerskrivet och se till att dina grannar också har det. Vi försökte knacka lite melodier och grejer till varandra men kommunikationen var rätt begränsad när vi inte hade något gemensamt språk. Vi kände igen YMCA men annars lät det mest som speedpunk eller nåt när de knackade.

Vi har också gjort en liten skiss över cellen som vi ska försöka ladda upp någonstans på hemsidan. Bra om någon vill göra upp flyktplaner eller väga för- och nackdelar mot varandra när den ska bestämma om den vill göra en blockad. Sammanlagt blev det typ 32 timmar i fångenskap. Klart värt det. 42 personer blev arresterade för breaching the peace. Det var den största blockaden sedan kampanjen började.

/Caspar