Slutplädering 25 mars 2009, Hovrätten

Slutplädering 25 mars 2008

Sverige har tydliga riktlinjer när det gäller vapenexport som säger att Sverige inte bör sälja vapen till krigförande länder, till länder med inre väpnade konflikter, till länder som grovt kränker mänskliga rättigheter eller till länder med extremt fattig befolkning. Trots detta säljer Sverige vapen till ett 60-tal länder där nästan alla på ett eller annat sätt är inblandade i krig. År 2008 uppgick vapenexporten från Sverige till 12,7 miljarder kronor.

I denna vapenhandel spelar BAE Systems Bofors i Karlskoga en avgörande roll. Företaget är en del av Europas största vapenföretag BAE Systems som säljer vapen till såväl diktaturer som så kallade demokratier och har blivit känt för ett antal mutskandaler. I Karlskoga tillverkar BAE Systems
Bofors ett flertal olika vapen och ammunition. Ett av dessa vapen är fälthaubits 77 som sålts till Indien sedan 80-talet. Kanonen har använts i konflikten om Kashmir, som sedan 1989 tagit mellan 30 000 och 50 000 människors liv.

Indien är ett land som sedan 50 år tillbaka befinner sig i mer eller mindre intensivt krig med grannlandet Pakistan, ett land där det pågår flera inre väpnade konflikter och det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter såsom utomrättsliga avrättningar. Svensk vapenexport
till Indien, i form av t.ex. fälthaubits, befäster de militära spänningarna mellan Indien och Pakistan, samt legitimerar en statsregim som grovt kränker de mänskliga rättigheterna.

Med dessa fakta blir det tydligt att vapenföretagens vinstintressen och Sveriges vilja att hålla sig väl med stormakterna får gå före riktlinjerna för vapenexport och framförallt före en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till liv. BAE Systems Bofors och andra
vapenföretag göder krig och väpnade konflikter världen och detta med den svenska statens stöd. Detta går emot de dokument om mänskliga rättigheter som Sverige skrivit under och är inget annat än rasism och hyckleri.

För knappt ett år sedan kom en order till BAE Systems Bofors på reservdelar till ca 100 fälthaubits. Då vi visste att dessa vapen förut hade använts i bl.a. kriget om Kashmir såg vi inget annat alternativ än att ingripa för att hindra ytterligare död och lidande.

Om en människa i vår närhet utsätts för övergrepp är det självklart att vi ska ingripa och svensk lagstiftning ger oss också i vissa fall rätt att göra detta. Den så kallade nödrätten ger oss rätt att bryta mot lagen om det sker för att förhindra ett grövre brott.

När människor dödas i Sverige brukar de ansvariga ställas till svars. Nu är det istället vi, som ingripit för att stoppa dödande, som åtalas. Om människor dödas 1 km eller 100 000 mil härifrån spelar ingen roll, det är lika fruktansvärt. Jag anser inte att rätten och skyldigheten att ingripa
när människor dödas ska påverkas av nationsgränser. De mänskliga rättigheterna är, eller borde vara, lika för alla och inte beroende på var en människa råkats födas eller bo. Vi agerade för att stoppa död och lidande och den fruktansvärt grova skadegörelse som BAE Systems vapen
orsakar. Det vi har gjort är inte ett brott utan ett försök att hindra brott.

Rätten till liv är en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och denna kränks gång på gång när Sverige exporterar vapen. Vi agerade för att stoppa detta vansinne, vi agerade för att värna alla människors rätt till liv.