Om vapenexporten till Indien

Den indiska armén är en av BAE Systems Bofors största kunder. I år har Indien beställt reservdelar till sina haubitsar till ett värde av 800 miljoner kronor. Affären är ett led i upprustning av 100 fälthaubitsar som Indien köpte av Bofors år 1986. Innan året är slut kan ordersumman överstiga en miljard kronor.
Det var för 20 år sedan som Indien köpte drygt 400 haubitsar av modellen 77B av Bofors. Sedan dess har de använts en hel del. Dels i övningssyfte, dels i skarpt läge under Kargilkonflikten 1999. Den sommaren sköt Indien under en vecka 15 000 granater mot Pakistan. Det flitiga användandet har fått till följd att vapnen är i stort behov av renovering.

Också granatgeväret Carl Gustaf har sålts till Indien. I mars 2002, fick Saab Bofors Dynamics ett kontrakt med Indien om export av nya Carl Gustaf för omkring 300 miljoner kronor.

Att sälja vapen till Iniden är oetiskt av flera skäl: risk för upptrappning av Kargilkonflikten, upprustning av en instabil region, ett svek mot Indiens tvåhundra miljoner fattiga. Dessutom är landet en kärnvapenmakt. Då Indien testade sina kärnvapen första gången, 1998, uttryckte sig Sverige mycket skarpt mot detta: "Den svenska regeringen har agerat mycket aktivt i samtliga relevanta internationella forum och klart och entydigt fördömt de indiska och pakistanska provsprängningarna. Dessa provsprängningar har framför allt ökat risken för kapprustning och instabilitet i regionen och utgör allvarliga hot mot internationell fred och säkerhet." (Dåvarande utrikesminister Lena Hjelm-Wallén) Trots denna inställning, och trots att Sverige efter kärnvapenprovsprängningarna verkade för ett vapenembargo mot Indien och Pakistan, så har man sedan fortsatt med omfattande export till båda länderna. Vi kunde ha gjort som Holland; de stoppade sin vapenförsäljning till länderna på egen hand, även om det inte blev något generellt embargo.

Annika Spalde