Beslut om svensk vapenexport, vilka vapen som tillverkas och vart de exporteras, är inte öppna för offentlig debatt. Till vilka länder Sverige skickat vapen offentliggörs först i efterhand i form av ISP:s årliga skrivelser till regeringen (se t.ex. 2007 års skrivelse).
För att en offentlig debatt ska kunna äga rum har fredsrörelsen länge arbetat med att själva ta reda på fakta kring produktionen, genom att genomföra civila vapeninspektioner av vapenfabriker och företag, ungefär som FN:s sändebud Hans Blix gjorde i Irak för att leta efter massförstörelsevapen. Vi anser att Sverige som land och FN som internationell organisation inte fullföljer sin uppgift att undersöka vapentillverkande anläggningar i Sverige med tvivelaktig verksamhet. Därför måste vanliga medborgare ta på sig uppgiften att undersöka verksamheten för att garantera att den inte bryter mot internationell lag eller är skadlig på annat sätt.
Svenska aktivister genomförde i början av 2000-talet ett antal civila vapeninspektioner i Karlskoga, Eskilstuna och Linköping. I andra länder utförs civila vapeninspektioner, bl.a. vid NATO:s kärnvapenbaser i Belgien, där de äger rum varje år med ett stort antal deltagare. De senaste åren har nätverket Ofog genomfört vapeninspektioner på fredsaktionslägret Disarm.
Vid en civil vapeninspektion samlas information in på flera olika sätt: genom samtal med de berörda företagen, genom att läsa dokumentation som finns och genom att gå in på fabriksområden för att inspektera de vapen som där tillverkas. Att gå in på fabriksområdet innebär oftast ett lagbrott, ofta skyddas vapenfabriksområden av lagen om skydd av samhällsviktiga anläggningar.
Fredsrörelsen har länge arbetat med civil olydnad mot svensk vapenexport. Här kan du läsa om aktioner och kampanjer mot vapenföretagen, påverkansarbete och möten med myndigheter och politiker och annat arbete som gjorts. Läs mer här