Militarism är ett synsätt som bygger på att våld kan lösa problem och konflikter och att säkerhet skapas med hjälp av vapen. Utifrån dessa argument investerar stater i militär utveckling för mångmiljardbelopp, vilket knappast är vad som behövs för att råda bot på de säkerhetshot vi står inför idag. Stater köper vapen och övervakningssystem för att skrämma fiender och skapa beskydd för civila om/när fienden anfaller.
Detta är ett paradoxalt resonemang eftersom användningen av militär egentligen leder till ökad osäkerhet för civila, i och med att det främst är civila som drabbas av krig.
Uppfattningen att våld kan lösa konflikter hänger ihop med föreställningar om maskulinitet – vapen anses manligt – och män tillskrivs rollen att vara beskyddare och kvinnor rollen att behöva beskyddas och att vara den omhändertagande. Detta skapar en uppdelning i samhället – män förväntas agera i det offentliga och kvinnor i det privata. Därför är det nödvändigt att ha en feministisk utgångspunkt i arbetet mot militarism och i arbetet för en feministisk säkerhetspolitik.
Militarism bygger på föreställningen att en grupp av människor ska försvara sig gentemot en annan grupp av människor. Synsättet att vissa ska försvara sig mot ’de andra’ är tydligt kopplat till ett rasistiskt samhällssystem. Ett exempel på detta är hur kriget mot terrorismen rättfärdigas genom att framställa västvärlden som de civiliserade och ’de andra’ som ociviliserade. Uppdelningen i 'vi och dom' bygger på en rasistisk föreställning att västvärlden är mer demokratisk, utvecklad etc och anses ha rätt att bomba länder utanför västvärlden för att göra 'de andra' mer civiliserade.
Föreställningar om maskulinitet och femininitet och föreställningar om 'vi och dom' upprätthåller privilegier och förtryck och skapar starka normer i vårt samhälle. Normer som skapar förväntningar på hur vi människor borde agera och leva våra liv beroende på hur våra kroppar ser ut och var någonstans i världen vi föds. Dessa förväntningar baserade på föreställningar om femininitet och maskulinitet samt rasism påverkar oss genom hela livet. I många fall är föreställningarna begränsande eftersom de inte ger oss alla valmöjligheter utan främst valmöjligheter kopplade till våra kroppar. Det finns starka föreställningar i vårt samhälle kring att en maskulin kropp förväntas ha fysisk styrka och agera utifrån den förväntade fysiska styrkan, genom t.ex våld, vilket visar sig tydligt i militär verksamhet. Att förändra dessa föreställningar kring 'vi och dom' och maskulinitet och femininitet är grundläggande för att skapa en feministisk och antirasistisk säkerhetspolitik.
Militären som institution slukar enorma belopp, bara år 2011 spenderades 1738 miljarder dollar i världen på militära utgifter. Förutom de rena militära investeringarna orsakar militär verksamhet kostnader i form av människors liv, negativa effekter för miljön, hälsokostnader för vård, mänskliga resurser såsom forskare och ingenjörer, uppbyggnad av förstörd samhällsinfrastruktur och andra stora samhällskostnader – men dessa kostnader inkluderas inte i statistiken över världens militära utgifter.
Militarism är en kultur som vi märker i de flesta delar av samhället och våra liv. Att organisera utifrån en hierarkisk modell, där en person har makt över andra personer, präglar det militaristiska systemet och återfinns i t.ex. familjeliv, skolsystemet, arbetsplatser, föreningar etc. Militarism som grund för säkerhetspolitik har provats genom historien och visats sig fungera dåligt i och med oerhört mänskligt lidande som konsekvens av krig. Vi behöver en feministisk och antirasistisk säkerhetspolitik som bygger på fredliga lösningar för att skapa riktig säkerhet och fred för alla.